Mathilda By

Denna klocka hittade jag idag när vi rensade massor av saker som vi
ärvt utan min mormor, och gud så söt den var. Blev som kär. Så ni vet!

Detta väder gör mig riktigt glad, på riktigt verkligen. Och hela
helgen ska vara såhär! Sola sola sola. Brun brun brun!

Nu ska jag på avslutningsfest med laget. P to the ARTY!!!

Hur blev allt så fel?
Vart på vägen vandrade jag iväg ...

Har nog vart den tröttaste dagen på länge, somnade i skolan och somnade
när jag kom hem. Glömde ta hem plugg så har bara degat här idag, och lite mot
kvällskvisten drog jag och Bella ut och sprang några kilometer. Riktigt skönt!
Kan väl säga att jag måste börja nu. Orkar inte vara utan träning länge till.
Imorgon är det dock sista dagen på denna skolvecka och det är ju underbart.
Undrar vad den härligt långa helgen dock kan bjuda på, en tripp till syrran
blir det nog som vanligt. Sedan får vi allt se.

"För varje dag blev min dotter allt ledsnare och mer osäker..

Min dotter var otröstlig när hennes pojkvän gjorde slut med henne.
Men själv var jag närmast lättad..

Redan från början, då Mathilda tog med David hem, var det någonting i mig som protesterade. Han var artig och trevlig, men jag tyckte ändå inte att det kändes riktigt bra. Mathilda var dock rosenrött störtförälskad, så jag sköt undan mina egna instinkter och försökte glädjas med henne. Han gav henne mycket uppmärksamhet. Om han inte kom ut till oss ringde han henne eller skickade sms hela tiden. De träffades också ofta, både hos oss och hemma hos honom och hans föräldrar. Även om jag tyckte att det umgicks lite väl intensivt så lät jag det vara. Det skulle väl bli mindre längre fram när den första förälskelsen lagt sig. Men efter några månader började jag och min man Jan märka av förändringen hos vår dotter. Det var som om hon krympte själsligen. Allting tycktes kretsa kring vad David ville och tyckte. Han verkade gilla att kontrollera henne även om han bara var två år äldre än henne. Han verkade ringa mest för att kolla upp henne, skulle hela tiden veta vad hon gjorde, var hon var och med vem. Han bestämde vilka hon fick umgås med och inte - det var inte många killkompisar eftersom han var väldigt svartsjuk. Efter ett tag fick vi även veta att han dagligen kollade hennes mobil och raderade nummer han ansåg att hon inte skulle ha. Och hon fann sig i att han läste hennes dagbok, att han läste hennes sms i telefonen och att han dubbelkollade allt hon sa att hon gjorde. Han kunde ringa Mathilda och säga att han ville att hon skulle komma till honom på kvällen, men då hon packat sin övernattningsväska, duschat och gjort sig fin kunde han plötsligt ringa och säga att han inte hade någon lust att träffas trots allt. Detta hände om och om igen. Ibland kunde han ångra sig någon timme senare och ville att hon skulle komma. Då längtade han plötsligt efter henne och var hur gullig som helst. Och hon ville åka. Själv hade jag sådana gånger lust att ta hennes mobil och skrika åt honom att han kunde dra någonstans dit pepparn växer. Men jag bet ihop. Jag visste helt enkelt inte vad jag skulle göra. Så oftast körde jag henne dit, för kom hon inte när han ångrat sig blev han arg och hon var förkrossad över att inte kunna göra honom till viljes.

Ångrade sig
Under det sista halvåret de var tillsammans grät Mathilda nästan varje dag. Hon kämpade för att vara till lags, försökte nästan vända ut och in på sig själv för att det skulle passa honom. Hon fick bara åka till honom när han ville det, men själv kom han ofta oannonserat hem till oss. Alltid hade Mathilda gjort något fel. Allt skulle alltså rapporteras till honom, men själv behövde han aldrig säga vad han gjorde eller var han var. Han stängde bara av mobilen när han kände för det och det verkade oftast vara för att göra henne nervös och orolig, för att se hur långt han kunde driva henne. Han var otroligt charmig när han ville det. Och lika grym när han ville det. Jan och jag visste varken ut eller in. Vi tyckte att vi borde göra något men visste inte vad. Om vi försökte tvinga Mathilda att göra slut med honom skulle hon kanske fortfarande träffa honom fast i smyg och vi skulle inte ha någon insyn längre. Så vi avvaktade. Mathilda hade tidigare varit en väldigt stark och framåt tjej. Hon hade sprudlat av energi och kreativitet, hon hade haft en massa kompisar och hon hade skrattat och fnissat och njutit av livet. Och hon hade alltid haft skinn på näsan och stått för det hon trott på. Men den Mathilda hade det inte tagit många månader att sudda ut. Efter sommarlovet, cirka åtta månader in på förhållandet, begränsade sig Mathildas tidigare stora umgänge till bara Erika. Det fanns gånger när jag innerligt önskade att David skulle misshandla Mathilda fysiskt istället. Då kunde jag anmäla honom och jag skulle ha konkreta bevis för vad han gjorde henne. Psykisk misshandel är så vag. Efter några månader med honom hade Mathilda inte något självförtroende alls längre. Det var som om hon på fullaste allvar trodde att David hade rätt medan hon själv hela tiden gjorde fel.

Villrådiga
Det tycktes inte finnas några gränser för vad hon kunde stå ut med bara hon fick vara tillsammans med honom. Hon insåg inte hur sjukligt hans kontrollbehov var. Hans svartsjuka var inte gullig och den handlade inte om kärlek till Mathilda som hon av oerfarenhet misstolkade den som. Hans beteende blev allt sjukare. Och det verkade som om hennes eftergivenhet bara fick hans behov att växa, att han behövde kontrollera mera. Han krökte aldrig ett hår på hennes huvud, men han gav henne skuldkänslor och oro, tryckte ner henne och förminskade henne och trampade mentalt på allt som var hon.

Gjorde slut
Ett par gånger under hösten hade David gjort slut någon dag för att hon skulle böna och be att han slutligen skulle kunna ta henne tillbaka som på nåder. Det hände flera gånger och det skadade om henne ordentligt. Men bara han var tillbaka var allting underbart igen. Hans makt blev liksom större när han visat att han verkligen kunde sätta hotet i verket och göra slut med henne när han ville. Eftersom hon inte fick vara med kompisar fick hon sitta hemma med oss medans han gjorde roliga saker med sina kompisar eftersom han kunde dyka upp när som helst och kolla att hon var där hon skulle vara. Men när han gjorde slut med henne på deras ettårsdag var det som att något äntligen gick upp för Mathilda. Hon grät i nästan två dygn. Men så var det som om gråten tagit slut. Nu hade det äntligen gått upp för henne hur deras förhållande egentligen varit. David var dock inte beredd på det. Han ringde och skickade sms, men maktbandet var brutet. Det var som om hans försök att få henne tillbaka igen bara stärkte henne i hennes beslut att inte ta honom tillbaka. Det tog lite tid att bygga upp kontaktnätet hon raderat för hans skull, men hon kämpade på. Det var som om hon växte för varje dag som gick och hon började gå ut med killar igen. Men hon var inte redo för något förhållande. Och jag tror att det kommer dröja innan hon är det. Just nu behöver hon hitta sig själv igen och återerövra det David tog ifrån henne - självkänslan. Jag skäms för att jag så passivt såg på så länge. Men även sett i backspegeln vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Vi försökte ju prata med henne men hon ville inte lyssna. Jag avskyr det faktum att han fick ta ett helt år av hennes ungdom men jag är glad att han inte fick mera. Och jag hoppas verkligen att hon lärt sig för livet och att hon aldrig slutar att vara sig själv igen."


Nu river jag ur detta kapitel, och börjar om på ett nytt..

Roger Bergström.

Men egentligen krävs det så mycket mer...

Sitter och smått funderar på min tatuering... eller tatueringar.
Den jag vill ha på revbenen kommer göra så ont att jag inte
ens vill tänka mig de, men snyggt kommer de förhoppningsvis bli.
Och om jag sedan vill ha mitt citat på handleden eller underarmen har
jag inte bestämt mig för än. Vill hitta några jag verkligen faller för!