Mathilda By

Jag har fått ett nytt jobb. Imorgon har jag jobbat där i två veckor och jag har fixat det bara på min egen hand. Jag trodde aldrig att jag skulle få ett jobb som bara sträcker sig från måndag till fredag, eftersom mina helger oftast ägnas åt innebandy. Så om man tänker på det så är detta det perfekta, om man väljer att tänka på framtiden så är detta inte det optimala. Men en erfarenhet. Jag tänker spara och göra något otroligt till sommaren och hösten. Då jag helt plötsligt blivit helt galet sugen på att flytta hemifrån så har jag även börjat fundera djupare i det. Men än så länge är jag bara glad att jag fått ett jobb och kan klara av att vara uppe till tio på kvällarna innan jag slocknar av utmattning..

Så många gånger har jag blivit kallad för något som jag aldrig riktigt kommit underfund med varför jag egentligen blivit kallad. Slampa - sex egentligen otroligt hårda och mörka bokstäver. Hora - fyra egentligen mycket hårdare och mörkare bokstäver än de sexsiffriga ordet. Vad jag aldrig riktigt förstått är hur jag som 14 åring kunde förmedla ett sådant starkt budskap. Inte för att vara självgod men jag tror inte att jag hade något "slamp utseende", (om det nu finns något sådant). Eller så kanske jag gick runt på gatorna och slängde hundralappar efter bilar fastän jag inte visste det. Jag tyckte iallafall en väldigt lång tid att det var väldigt konstigt. Jag tog åt mig, för jag var ju ingen hora. Jag hade inte sex med människor som jag sedan tog betalt för. Konstigt att det fanns någon annan människa som verkligen trodde det om mig. Jag var ju bara 14 år. Tiden gick (och dessvärre åren) och orden slog mig fortfarande likt en kall snöstorm i ansiktet varje gång orden kom farandes mot mig. Skillnaden nu var att på fredagar satt jag som spikad framför idol eller något annat trevligt familjeprogram med resten av familjen. På lördagskvällarna när tjejkompisarna skulle på hemmafest så blev jag plötsligt alltid sjuk och var tvungen att vara hemma. De resterande dagarna på året låg jag i min 120 cm säng i fosterställning. När jag fyllde 17 och började på gymnasiet tappade jag snabbt lusten till det också. "Du går bara till skolan för att umgås med en massa killar. Jävla hora." När jag tog studenten i sommras kan jag säga att jag ångrade varenda dag jag skolkade. Varenda dag som jag struntade att gå till skolan för någon annans skull än min egen. För att någon annan människa trodde att jag gick till skolan för att träffa en massa killar. Inte för att lära mig något. Inte för att få betyg som sedan skulle visa sig vad jag skulle göra resten av mitt liv. Jag trodde aldrig att jag skulle ta mig ur. På riktigt så trodde jag att jag skulle dö eller komma till andra sidan eller något.  Och det sista jag vill göra är att smutskasta. Jag är trött på att hata. Jag ville bara få ur mig lite som ibland tynger ner axlarna så överdrivet. Tankar som en gång i tiden var så otroligt jobbiga och negativa.

Det ska bli magiskt att se denna fantastiska människa i globen nästa tisdag.

Och det gör den. Tusen gånger om.