Mathilda By

Du var gammal, jag var äldre och nu sågs vi igen, gått så lång tid så längesen. Decenier tillbaks men jag minns det så väl, varför kärleken brunnit ut av olika skäl. Varför jag aldrig släppte, aldrig gett upp, trots min väg varit lång, kantats med kupp. Jag har stått utanför din port så många gånger, så många brev, många sånger. Minns varje ord, varje rad jag skrivit, en längtan så stor minns varje dag jag lidit. Har gått genom livet med en övertygelse, att jag satt något spår som har haft betydelse. Aldrig besvarad, aldrig tillmötes, en kärlek så varm utan den vilket öde. Från vinter till vår, sen sommar till höst, trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst. Hjärtan som slår, vi står där vi stod, minns det som igår första gången du log, som om jag snubblade pladask på marken och bara dog. Varje gång är som den första gång vi sågs, även om det är över nu. Allting har förändrats men du finns kvar, allt var svävande men nu så ser jag klart. Jag var ung, du var yngre när vi sågs första gången, rusade förbi mig snabbt på perongen. Blev hjälplöst förälskad, obeskrivligt tagen, som om jag låg ner på marken och blev slagen. Betraktade ditt hår när det fångades av vinden, som att svimma på en bergstopp utav svindeln. Sen den stunden satt jag fast i ett nät, förtrollad bunden tappade hjärtat i knät. Kunde inte tänkte logiskt eller sund, och för varje sekund som du inte fanns där blev det tungt. Började sakta uppvakta på avstånd med brev, men det spelade ingen roll vad jag skrev. Du hade inte fastnat än, inte fattat än, vilken kärlek som fanns att bara hämta hem. Men efter ett tag, det började korresponderas, mina förhoppningar dom väcktes för att sen raseras. Du flyttade utomlands någon annanstans, gav bort din hand till en annan man. Och breven som skrevs dom kom aldrig fram, men mitt hjärta det brann och min åtrå var sann. Jag gav aldrig upp dig när du försvann. Långa dagar blev till nätter sen till år. Varje gång är som den första gång vi sågs, även om det är över nu. Allting har förändrats, men du finns kvar, allt var svävande men nu så ser jag klart. Nu står du där på gatan, sargad av tiden, huden är grå och din hållning förvriden. Vill säga någonting men kan inte tänka klart. Känslor bubblar upp utan att tänkta tillbaks. Trevar mig fram för att etablera kontakt, tar tag i din hand, du brister ut i ett skratt. Det var så längesen men det finns där en, för passionen vi kände kommer alltid igen. Har ett hjärta utan rynkor, det består intakt, och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt. Aldrig nått fram så jag älskar på avstånd, nu är det mitt tåg och dags för avgång. Stiga på aldrig tveka en minut, för allt som flyger upp måste landa till slut. Kan inte titta tillbaks, trots min vilja är stark. Vi vandrar iväg utan att vidröra mark. Varje gång är som den första gång vi sågs, även om det är över nu. Allting har förändrats, men du finns kvar. Allt var svävande men nu så ser jag klart. Mina minnen höll mig uppe varje dag. Du är som att andas för. Jag gav aldrig upp dig när du försvann. Långa dagar blev till nätter sen till år.