Gotta keep my head held high.
Härliga väder, vad kan man mer önska sig när det är såhär? Inte mycket alls, om inte en skön strand och kanske en iskall glass i handen. Inte så mycket mer skulle jag tro. Imorgon blir det äntligen bad för mig del, dock i hallsta med ungarna och syrran och det kan jag knappast kalla "bad". Jag kommer väl få yra runt och leta barn, istället för att bara ligga och glassa och bli brun. Men men, får ta det som det kommer. Och på tisdag blir det förhoppningsvis björnön. Vill hinna in och byta smycke till piercingen också, jag börjar tröttna på detta starkt och så är staven för lång. Åhh...
Tio månader sedan nu, och jag vet faktiskt inte om jag blivit svagare eller om jag faktiskt blivit ett snäpp starkare? Fan, det känns jobbigt, men om jag verkligen tänker efter så är det inte det, för jag har kommit så långt på vägen, och har i och för sig väldigt långt kvar men endå. Mitt inre har iallfall blivit betydligt starkare men framförallt större. Och trots att jag saknar känslan varje dag, så har jag insett att folk inte är dem man tror. Man ska nog inte lita på någon människa till hundra procent, inte ens sig själv. För man vet aldrig, det gör man faktiskt inte. Och sedan så går tiden så snabbt, så det känns som detta hände i en annan tid, ett annat liv än vad jag lever i nu. Det är det egentligen, men inte bokstavligt talat.
Jag vill hjälpa dig, eller mer åt.. att jag ville. Det är nästan som att du gav mig fingret, minst sagt, medans jag verkligen försökte. Och när jag mådde som sämst, trampade du på mig. Så hjälp är det sista du någonsin behöver fråga om, och det hoppas jag att du kommer inse. Nog om det, denna dag har fått för mycket uppmärksamhet av det redan.
Tillägnad den tiden som var.
