Mathilda By

Jag är trött på de människor som inte förstår. Trött på de människor som inte vill men mest trött är jag på dem som vägrar att göra det.

Varför säga att en annan människa överreagerar? Vi är väll alla olika? Vi har väll alla olika känslor och vi reagerar på olika sätt. Jag tycker inte att man kan öppna truten och säga hur en annan människa ska, eller borde känna.

Mina sår kan vara svårläkta. Mina tårar kan ha skapat floder och min uppmärksamhet har fått alla på sin vakt. Jag vet inte hur man skall handla. Vart går gränsen för exakta talet chanser man kan ge en människa?

Hemma igen. Känns konstigt, skönt, underbart och helt makalöst tråkigt. Jag har varit borta i en vecka och inte gjort annat än att umgås med min pappa och min bror. Vi tre. På nio långa år har vi inte gjort någonting tillsammans. Jag har njutit av varenda sekund ska jag säga. Jag har inte ens tränat, inte en minut. Jag har bara njutit. Av friheten och ledigheten. Fly ifrån allt det vardagliga. Skulle kunna göra det i flera månader.. År om det vore så.

Jag har aldrig behövt komma bort så mycket som jag behöver nu. Och ikväll åker jag till Turkiet, Alanya. Slutar fortfarande inte att förvånas av människor så det ska bli super skönt att bara få umgås med två stycken personer som jag älskar i en vecka. Och bara tänka på annat. Kanske slänger upp någon bild eller något i form av "livstecken" (Mest för mammas skull) då jag inte har med mobilen. Ser verkligen fram emot detta så låt det bli underbart..

Igår cyklade jag till parkbänken
Den där slitna gamla parkbänken
Den gamla och ruttna bänken
Som en gång förändrade mitt liv
Där jag satt och grät
Där jag satt och skrattade
Jag kysste mina fingrar och la min hand
På platsen bredvid mig
Sedan cyklade jag hem igen