Mathilda By

Mitt inre jag säger att jag alltid kommer att älska dig. Den människan som du på djupet var. Så lik mig men ändå så olik. Vi kunde slå på varandra, riva i varandras liv och dela skratt. Den människan jag lärde känna skulle jag kunna dela mitt liv med. Men fasaden, den folket såg var ingenting för mig. Jag grävde i dig och jag fann dig på djupet. Det är svårt att släppa, nästintill omöjligt. Jag önskar att du kunde vara den jag visste att du var. Men din miljö och din stolthet tog över. Jag kommer alltid sakna den människan jag höll varmt om hjärtat, den människan ingen annan hade mött.