You have your special place in my heart, always
91 år. Det blir min farfar imorgon. Min älskade söta lilla farfar. Som är så sjuk och så liten. Sist jag träffade honom kunde han inte skilja på mig och på min tolv år äldre syster. Det fick mitt hjärta att skrika. En sådan egentligen liten sak. Det betydde allt för mig den stunden. Jag grät inombords medans jag fick fram orden "Det är jag farfar, Mathilda." En sak som däremot fick sorgen inom mig att vändas till glädje var att när jag sommarjobbade inom hemtjänsten i somras, hade de haft min farfar som kund. De sa att han ofta pratade om ett speciellt barnbarn. Som spelade fotboll och innebandy och som var så duktig. Och att han var så stolt över henne. Det var jag. Det var mig han var stolt över. Trots att han aldrig har sett mig spela, sett mig vara och må som bäst. Han är stolt över mig trots att han aldrig sett vem jag är. Just det får mig att känna stor sorg. Men också att inse en mycket otrolig och livsviktig sak. Som jag kommer bära med mig. När han lämnar mig kommer jag, vareviga dag, att vara den stoltaste av alla de barnbarn han någonsin kramat om.
Kommentarer
Trackback
