Mathilda By

Jag log åt minnet, fortfarande med ansiktet mot hans rygg och han kände det. Han vred på kroppen och mötte min blick med de där ögonen som såg så djupt in i mig att jag blev generad varje gång och la ner mig på madrassen igen med sin kroppstyngd mot mitt bröst. Och det var så skönt att falla och känna hur han lyfte upp mig igen med sina läppar mot mina. Han var min dröm. Idag är han inte det. Men jag drömmer om någon som honom. Någon som får mig att känna så mycket att det gör ont. Och som får mig att älska livet som att det vore min sista dag varje dag.