Mathilda By

Det är klart att jag skall vara glad. Det kunde såklart varit värre. Men nu är det så att jag bryr mig så fruktansvärt mycket och tänker på en framtid utan dig och börjar gråta. Jag har dig hellre till 50% än inget alls. Men det gör ju så himla ont. Det finns ingenting jag hellre skulle vilja än att veta att du alltid finns där för mig. Till alla miljoner procent, oavsett. Du har redan släppt en gång och det är nästintill bara jag som förlåtit och glömt. Jag borde betyda en gnutta mer än ingenting för dig. Någonstans vet jag, men någonstans tvekar jag lika mycket. Och sådana här stunder när jag sitter och tänker och tvekar på mitt eget blod så önskar jag bara att du kunde vara här och krama om mig. För en liten stund.