Jag kan inte ljuga för dig för du känner mig allt för väl
Jag vet inte riktigt vart jag skall börja. Men jag vet att du läser det här, troligtvis hon också. Jag finner varken ord, meningar eller känslor. Jag är bara tom. Det hade varit en helt annan sak om omständigheterna hade varit annorlunda. Man pratar inte skit om en människa som man sedan ska lura känslorna ur. Det kallas falskhet. Man kan inte bestämma att andra folk inte får göra det eller det, när man själv står och gör det framför nästan på dem. Det kallas osäkerhet. Fast uppmärksamhet verkar vara det dyrbaraste du verkar kunna komma åt, och jag säger absolut inte att det du gör är fel. Tvärtom, jag tycker att det är fantastiskt att två lika värdelösa människor lyckas finna varandra. Nu kan vi andra kanske få kliva ur leken som endast handlade om långa nätter, tårar och ord som förblir falska. Vi kliver ur den nu, och det gör vi med glädje. Man kan inte säga att man inte tycker om fisk, men sedan helt plötsligt älska sushi. Det hänger inte ihop. Men jag förstår att du hellre letar efter personer som inte kan ge dig någonting, för du vet att du själv inte kan ge någonting tillbaka. Hjärtan är ingenting för dig och det ska jag acceptera. Men att kompisarna gör förarbetet och du avslutar det, är väl ändå för mycket? Om det skulle gå att förklara med ord hur mycket jag skäms så skulle mina fingrar till slut domna bort. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta, gråta, kräkas eller förbli tom. Eller faktiskt tycka synd om personen som får vara med om det här. Jag är bara glad att jag slipper vara en del av det.
men snälla mathilda som om inte adam varit med fler en henne orkar inte skriva mitt namn. men jag vet i alla fall att han inte är nått för dig, tycker han inte ens verkar ha något hjärta som han gör med alla tjejjer vad jag har hört inte minst med dig!. hmm aja lycka till
