Mathilda By

Imorgon har jag mitt allra sista prov, i religion. Någonsin. Efter tolv långa, trubbiga, roliga och alldeles fantastiska år är det snart slut. Jag vet inte om jag ska tycka att det ska bli underbart eller skrämmande. Det är klart att det kommer att bli skönt, jag har aldrig varit ett stort fan av skolan och alla konstiga och tråkiga ämnen överhuvudtaget men det finns ju så mycket mer än det. Alla människor man kanske aldrig mer kommer att få se skymten av. Tryggheten att alltid veta att man har någonstans att vara varje dag, den försvinner. Men stoltheten att ha klarat av tolv långa, trubbiga, roliga och alldeles fantastiska år kommer att vara enorm. Tänk vad man kämpat och slitit, skolkat och kommit efter. Ansvaret man lärt sig att tagit med åren, för sig själv och för annat. Man har ju lärt sig så himla mycket. Men man kommer lära sig så mycket mer i livet. Sakna mer, älska mer, kämpa mer. Detta är bara ett litet slut i början på framtiden.