Tänk att få se något som förevigt kommer att vara ditt

Jag måste gratulera... Min "låtsaspappa", "plastpappa" eller helt enkelt min mammas man för att ha blivit morfar inatt. Till en liten flicka. På 3115 gram. Så länge som vi väntat. Vad fort tiden går. Gratulerar till tusen! För att fira den lilla flickans födelse så åkte vi idag till min mammas mans andra dotter och fick där reda på att hon också väntar på en liten knodd. Underbart. Kärleksfullt. Till miljoner. Ps. "Låtsaspappa" låter så oäkta. Han är min pappa, och har varit det i nästintill hela mitt liv. Det kommer aldrig förändras. Han har varit allt som en pappa ska vara, det enda vi inte delar är samma blod. Så återigen, grattis. Glädjen du visade idag har jag aldrig tidigare sett.

Tjugoåttonde September Tvåtusentio - 28/9-10

Kan inte tänka. Kan inte prata och heller inte få fram något vettigt ord. Kan inte greppa tag i hjärtat och höra vad det vill säga mig. Kan inte se dig utan att fälla tårar. Kan inte tänka på dig utan att känna skuld och skam. Jag kan inte förstå. Kan för första gången på dessa år stå framför spegeln och se en förändring. Se mig själv och vara stolt att jag står där jag står. Jag har sår som aldrig kommer att läka, men jag står här. Jag har glömt hur man på riktigt ler, men jag står här. Glömt hur verkligheten fungerar, men jag står här. Efter allt blundande, kan jag äntligen öppna mina ögon och se världen och Verkligheten. Jag kan äntligen se mitt eget liv. Jag kan äntligen se det självklara jag så länge saknat. Jag har valt att lämna det som en gång fick mig att leva. Jag kan inte leva med en människa på andra sidan stängslet. Jag kan inte leva överhuvudtaget. Det kallas inte leva. Inte för mig. Jag vet det nu. Efter allt.

Fyra år har gått idag. Fyra år sedan som jag stod där, 14 år och så osäker. Fyra långa år har satt sig i mitt hjärta och i min hjärna. Det kommer alltid att vara en del av mig. Av den jag var. Vi älskade verkligen varandra. Det kommer vi aldrig kunna radera. Vi gjorde allt för varandra. Vi har varit med om både gott och ont i alla möjliga olika situationer. Och jag trodde aldrig att jag skulle klara mig utan dig. Så många nätter jag legat i fosterställning och floder har forsat ner från mina tårfyllda ögon. Jag har slutat att titta på min telefon 454 gånger om dagen, för att se om ditt namn dykt upp. Jag har slutat titta på fotografier från förr. Jag har gömt alla brev, alla ord. Alla löften. Jag gör allt för att inte se dig och ditt namn. Det har varit en för stor börda. Jag har inte varit värd alla dessa dagar och nätter. Varken du eller någon annan kommer någonsin lyckas få mig att tro det. Att jag är värd så lite. Jag förbjöd mitt hjärta att andas tillslut. Jag började skydda mig själv. Se min egna betydelse. Smärtan som du orsakade skall aldrig mer få knacka på min dörr. Den skall aldrig mer få bosätta sig inom mig. Jag skall vinna. Och för att vinna krävs bara en sak. Ett riktigt Farväl. Din doft har gått upp i rök och jag ser dig inte längre, inte som den du var. Jag känner dig inte längre. Jag känner ditt förflutna och den du var. Och jag undrar verkligen, är det verkligen du som varit stark? Som skrattat inför världen men som har kastat dina tårar på mig? Är det du som är stark som använder alkoholen som plåster? Jag kanske är svag. Svag som är med mig själv. Som inte roar mig. Men nu är jag i en fas. I en fas där jag för varje sekund som går - hittar mig själv. Jag försöker hitta tillbaka till den själ som du tog ifrån mig.

Sometimes people write things that they can't say


Öppna dina vackra ögon hjärtat och våga tro på mig

Se mig. Se det jag vill säga. För det är mer än bara tre ord, tolv bokstäver och en mening. Det är så mycket mer.

You are my sweetest downfall, I loved you first


Jag förtjänar det mer än vad någon riktigt förstår


Utkast: Sept. 17, 2010


Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig

Vill träffa mina älsklings flickor. Glädjen. Skratten. Orden. Jag saknar det.

För en stund är jag fjorton år igen och kär i kärleken


Forget what you wan't and remember what you deserve

 
 
                                                                                                                                               Foto: Mathilda Stenholt Svärd


Du är mitt ljus i slutet av alla jordens tunnlar

There is always, always, always
something to be thankful for


You have your special place in my heart, always

91 år. Det blir min farfar imorgon. Min älskade söta lilla farfar. Som är så sjuk och så liten. Sist jag träffade honom kunde han inte skilja på mig och på min tolv år äldre syster. Det fick mitt hjärta att skrika. En sådan egentligen liten sak. Det betydde allt för mig den stunden. Jag grät inombords medans jag fick fram orden "Det är jag farfar, Mathilda." En sak som däremot fick sorgen inom mig att vändas till glädje var att när jag sommarjobbade inom hemtjänsten i somras, hade de haft min farfar som kund. De sa att han ofta pratade om ett speciellt barnbarn. Som spelade fotboll och innebandy och som var så duktig. Och att han var så stolt över henne. Det var jag. Det var mig han var stolt över. Trots att han aldrig har sett mig spela, sett mig vara och må som bäst. Han är stolt över mig trots att han aldrig sett vem jag är. Just det får mig att känna stor sorg. Men också att inse en mycket otrolig och livsviktig sak. Som jag kommer bära med mig. När han lämnar mig kommer jag, vareviga dag, att vara den stoltaste av alla de barnbarn han någonsin kramat om.

En utav de vackraste stunderna i hela mitt liv


Att se de vackra ögonen som fick mig att falla gör ont


It's you. It's always been you.


Maybe if they tried to understand me what should I

I’m telling you. Right now & always. Remember this. There is a person out there who can erase everyone else.
Who can make up for every bad thing that everyone has ever done to you. There is a person who will completely be everything you want, everything you need. Who will love you for exactly who you are. They will be perfect in every way because they just are. You will not want to change a god-damn thing about them. You will feel lucky every day, that you are the one who gets to be in their presence. You will feel lucky and grateful, you will not want any more, you will appreciate what you’ve been given, for the first time in your life full off changing your mind and never knowing what you want. It will all be finally clear and simple. No more searching for home. You’ll know when you get there, how couldn’t you? Sure, it’s what we all want. Sure, I’m making this seem easy. But trust me, I know it’ not, but fuck settling for anything but the one that is diamonds and milkshakes. Fuck living your life wondering, if you made the right choice. Staring at every man that walks by and thinking about what it would be like to have them, fuck that. Sure it’s easy to try and be reasonable, practical, find someone who is a really good match, take a good seat instead of waiting in line for years for the best one. But this is the most important decision you will ever make. You will spend your life with this person, every day. You will maybe raise kids, continue the human race with this person. Are you really going to give up on the idea that there is someone that is everything you always dreamed of and so much more? I’m not. I’m stupid. I hope every god-damn day that I’m not crazy, and you know what? I’m not. Fairy tales exist, most people don’t want them bad enough. Maybe I’ll fail and you can all say “Look at you now, Mrs. Know it all, now you have nothing.” I accept that. It’s not easy to think about but I’d rather have nothing than never know if the most beautiful creature on the planet could be mine. I guess we’ll see.


Never give up on anybody, miracles happen every day


It is never too late to be what you might have been.

Remember that everyone you meet is afraid of something, loves something, and has lost something.


You know there's nothing that I wouldn't do

I want to wear your sweatshirt to bed, watch scary movies with you, talk on the phone until sunrise, sneak out at night to look at the stars with you, play your favorite video games, make your watch chick flicks, kiss you in the rain, go on walks with you, laugh until I can't breathe, hold hands, build a fort and have a snowball fight, sit in front of the fireplace and talk about life. I want to fall hopelessly in love with you.


"Vad man än gör i livet så är det meningslöst. Men det är jätte viktigt att man gör det, för ingen annan gör det."




Det finns bara en människa som har räddat mig

Så mycket som jag gjort. För dig. För oss. Saker som gjorde att jag hela tiden stötte bort mig från mig själv. Från den jag en gång var. Du slog mig och jag slog mig själv. Spottade och trampade på. Vi gjorde varandra illa. Du rev sönder mitt hjärta. Länge. Tills det inte fanns någonting kvar av mitt egentligen goda hjärta. Jag har försökt att finna bitar av det igen för att på något realistiskt sätt få det någorlunda helt igen. Men det är omöjligt. Den sista biten är nergrävd någonstans och orken att fortsätta gräva är slut. I vilket kapitell tappade jag min självkänsla? Min värdighet. Allt det självklara är borta. Och jag vet inte åt vilket håll jag skall gå för att finna en liten bit av det igen. Ord och tankar räddar mig inte längre. Det är så mycket djupare nu. Allting. Jag kan inte fly längre. Jag kan inte älska längre. Inte hata. Jag kan inte fortfarande vilja göra allt för dig. Inte vara ditt offer. Jag kan helt enkelt inte göra såhär mot mig själv längre. Det är mitt eget ansvar att ta tag i det nu och att någonstans försöka se det ljusa i allt mörker. För det finns så mycket som jag gjorde för oss. Dig och mig. Men det finns en sak som jag aldrig har gjort. Som jag aldrig gjorde. Det var att göra något för mig själv. För min egen skull. Jag skall göra det nu. Jag skall hela tiden försöka att se det positiva. Det kommer att vara tufft. Långa uppförsbackar. Men jag ska vara realistisk. Men jag tror. För bara jag vet, att det bara finns en människa som har räddat mig från det här. Bara en. Och den människan vet inte ens om det.


Hur kan din lilla kropp bära ett sådant stort hjärta?


Jag vet att det kommer en dag

Jag har gått och dragit på mig årets förskylning men ska knapra alvedon så in i norden tills imorgon för då sticker jag på landslagsläger på bosön med Alexandra och Maria. Ska bli grymt. Så jävla kul. Tillbaka på söndag igen!


Foto: Mathilda Stenholt Svärd

Maybe I'll go back to the days


Jag ber dig tro på mitt ord


Jag älskar musik. Musik som får hjärtat att slå extra slag. Sådan musik älskar jag.


But you still have all of me

Om det inte är något som brister, så är det inget som läker. Och om inget läker, så finns det inget att lära. Om det inte finns något att lära - så finns det heller inget att kämpa för

No we're both tired of trying

Raderat. Första gången på fyra år är alla meddelanden raderade. På några sekunder försvann allt. Jag har lyssnat på alla hundratals låtar för sista gången. Jag valde. Jag orkar inte mer. Kommer gråta blod för detta. Men jag måste. För min egen skull. Jag gråter. Gråter blod. Det droppar och jag måste torka upp varenda en. Jag kommer torka dem alla. Tills det slutar. En dag kommer det att göra det. Det vet jag. En dag ler jag.


What daddy always tell you? Straighten up little soldier!


There will always be hope


We all have scars. We all have stories.


There are days every now and again I pretend I'm okay


Ibland är denna musik den bästa




"Tar en resa bort från missären
Till de fina vem kan leda vägen.."



RSS 2.0